eveuuulina

Jag vet inte vad det är som gör att jag stör mig så lätt på folk. Det är som Carola, jag står inte ut med människan! ' Hej jag heter Carola och jag är bättre än alla andra. Jag älskar jesus.'

Det är absolut inte fel att vara troende, men att man tror att man ät bättre än alla andra och det ända man kan prata om hur nära Gud och Jesus är alla lixom. Faan, vad drygt!

Jag vet inte vad alla runt omkring mig tycker om mig, om jag är snäll, alltid glad, irriterande, dum i huvudet, en korkad bitch som bara playar runt alla. Vem är jag egentligen? Jag tror inte att jag vet det själv. Jag vet inte vad jag vill ha ut av livet. Jag vet inte vad jag vill bli när jag blir stor. Jag tror att jag vill bli civilingenjör, jag tror att jag vill bo i Linköping och plugga på univeritetet där, jag tror att jag ska gå ut gymnasiet och sen flytta hemifrån. Är man redo att flytta hemifrån när man är 19 år? Jag vet inte. Jag vet inte om jag vill gå gymnasiet i Finspång eller i Norrköping, jag kanske vill gå på gymnasiet i Linköping. Vem vet allt detdär? Inte jag iallafall.

Jag mår dåligt när jag tänker på vad ledsna föräldrarna blir när man flyttar hemifrån. Det är deprimerande att tänka på att man går nu i klass 8e, man gick 7an tillsammans, man kommer gå 9an tillsammans, men vad händer efter att man har gått ut 9an? Alla kommer gå sin egen väg. Nån kanske flyttar till en annan stad, vissa kanske slutar plugga helt och välsjer att resa i världen några år, någon kanske väljer att börja plugga direkt efter gymnasiet och bli något riktigt stort. Och när man sitter i sin lilla etta i Linköping eller något och läser tidningen kanske man läser om den personen, och tänker stolt, jag har gått i samma klass som han/hon. Det är sorligt att tänka att man kommer inte ha fler bra mattelektioner, eller slöjdlektioner, och prata om vad man ska göra på eftermiddagen eller jämnföra prov eller uppsatser.

Man tappar nog kontakten med de flesta och de som en gång va ens bästa vän finns inte i dina tankar längre. När man gick i 6an och 7an sa man 'Vi kommer vara vänner livet ut, vi kommer skaffa barn tillsammans, vi kommer bli fulla för första gången tillsammans'  Men tyvärr, tiderna förändras. Det kanske händer något en dag som förändrar hela ens liv.

Det är synd att man vill växa upp så snabbt, men vill verkligen bli vuxen. Men om man verkligen tänker efter riktigt noga så vill man inte bli vuxen ändå, men vill var barn, man vill inte ha så mycket ansvar på sig som man har som vuxen. Jag vill inte bli som en viss person jag känner och bo hemma när jag är i 30-40 årsåldern. Jag vill ha en man, barn, ett stort fint hus och en egen inkomst.

Jag tycker det är läskigt att tänka på sin framtid. Man vill så mycket nu, tänk om det inte blir som man tänkt sig. Vad gör man då? När man går ut gymnasiet, flyttar till en annan stad, pluggar 5 år, sen klarar man inte sluttentan. Vad gör man då? Jag skulle inte klara av det. Jag skulle bara falla ihop och inte orka resa mig igen.

Jag tycker att det är jättestressigt med skolan nu, kommer jag verkligen klara pressen man får på sig när man ska välja gymnasium, när man går på gymnasiet? Det är läskigt!

När man är 14 år har man 'sina' vänner, man har som man oftast är med. Jag har varit nära många gånger att mista mina absolut bästa vänner jag har. Jag skulle inte klara av att leva det liv jag lever om jag inte hade de vänner jag har! De stöttar mig vad jag än gör. Dom orkar alltid lyssna när man behöver prata. Det är lungnande att man har någon man alltid kan ringa. Men om man skulle mista en av sina bästa vänner, vad gör man då? Jag tycker det är jättesvårt att hitta nya vänner. Ibland känns det som man måste vara någon speciell för att passa in. Det räcker inte med att vara sig själv. Jag skulle tycka det skulle vara jätteskönt att vara mig själv, om jag visste vem jag är. Vem är jag? Jag vet inte vem jag är. Är jag den populära tjejen som alla vill vara med, eller är jag den som inte har jättemånga vänner och är lite utstött sådär, eller är jag den där tjejen somhellre sitter hemma och tittar på nyheterna med sina föräldrar istället för att träffa sina kompisar.

Jag vet inte vem jag är och jag vet inte vem jag vill vara. Vill jagv ara den populära? Vill jag vara den lite utstötta? Vill jag vara den tråkiga tjejen som inte vill göra någonting? Jag vet inte!

Men nu ska jag sova och försöka komma på i mina drömmar vem jag vill vara.

Puss/

Evelina